Fick dåliga besked nu i veckan.
Och det är så konstigt. För även om jag länge har vetat att det är vissa besked jag med största sannolikhet kommer att få, det är så det funkar liksom, så blir man ändå chockad och lite ställd när man får dessa besked. Oavsett hur förbered man tror att man är.
Det är liksom inge kul längre.
Jag vet att det är dumt att lägga sina sista pengar på Ben&Jerry.
Men det gör ju inte att mitt glassbegär försvinner.
Så. Tvättstugan är alltså fortfarande paj. I och med att jag jobbar imorgon var jag tvungen att handtvätta lite jobbkläder, vilket i princip är en garanti för ett eksemutbrott. Eftersom att vi båda är sjuka har ingen handlat på ett tag = slut på tandkräm. Och glass. Vi har börjat klippa upp tandkrämstuberna för att kunna smeta ut det sista.
Glamoröst.
På den ljusa sidan ska vi snart se sista avsnittet av Star trek: Enterprise. Då slipper vi se hemskheten! <3
När vi flyttade in i den här lägenheten så var det Uppsalahem som hyrde ut den. Allt var tipptopp. Efter en tids lyckligt boende såldes våra lägenheter till Dombron. Straxt efter det bytte Dombron namn till Rikshem.
Nu är vår tvättstuga trasig. Igen. Det hände, så vitt jag minns, aldrig när vi bodde hos Uppsalahem. När jag mailade och frågade fick jag till svar att “Systemet är pajat!” och att dom jobbar på med. Men kan inte säga ens ungefär hur lång tid det kan ta. Inga ursäkter, ingen förklaring, bara korta oinformerande mail. Mailen är också skickade från en person som heter Ida, men det ena var signerat Anders. Say whaaat.
Så om jag klär mig konstigt de närmsta dagarna är det för att mina rena kläder börjar ta slut.
Det jobbiga med att bleka håret är dom gånger man inte riktigt har tid med det. Och väntar ett par dagar för länge innan man sätter i färgen. Det slutar alltid med att man sitter här och hoppas att det blir bra, trots för lite färg på för mycket hår.
Hoppashoppashoppas.
Idag var jag på födelsedagskalas och träffade därmed en del släkt och andra mer eller mindre bekanta. Eftersom att det var första gången jag träffade de flesta närvarande sen valet så blev det naturligtvis en del frågor om hur det gick för partiet, mig och resten av världen i valet. Jag svarar glatt att det gick lite åt helvete för oss, men jag är sjukt nöjd för att det har varit så sjukt lärorikt och himla kul!
Ungefär efter det brukar det komma. Det formuleras lite olika från gång till gång. Allt från “När ska du byta parti?” till “Piratpartiet är ju inget riktigt parti, du borde satsa på något där du har en chans att komma in någonstans. Miljöpartiet kanske?” till den lite mer snälla “har du funderat på att byta parti?”. Jag tror säkert att de menar väl. Att jag, en lovande ung tjej med ambition, inte ska slösa bort mig själv i ett litet parti som inte ens sitter i ett kommunfullmäktige. Att jag är värd bättre än så. Man menar att jag säkert kan få driva mina frågor i ett annat parti, och att jag har så mycket större chans att utvecklas någon annanstans.
Det gör mig så arg. Dels att man ser på Piratpartiet som ett misslyckat parti utan någon som helst chans eller något egenvärde, men kanske mest synen man lägger på mig. Att jag måste vara jättebesviken eftersom att jag inte lyckades. Och att jag hela tiden måste lyckas. Att det inte kan vara okej för mig eller ens partiet att vi faktiskt förlorade valet, utan att det nu är dags att byta parti och bli mer framgångsrik. För det är ju bara att byta!
Men nej, jag tänker inte byta parti. Jag är piratpartist. I Piratpartiet har jag fantastiska möjligheter, jag kan få driva alla mina frågor och lära mig ännu mer om den politik jag vill driva. Jag älskar att vara med och bygga en ny rörelse från början, se hur partiet växer och fungera genom learning by doing. Jag har en position i Piratpartiet som skulle ta mig åratal att få i ett annat parti, inte minst för att jag är ung och tjej (man ger inte ledningspositioner till artonåringar i andra partiet), men också för att Piratpartiet består mestadels av himla schyssta människor, som jag älskar att jobba med. Därför gör det inte så mycket att vi fick ta en stor förlust.
Så varför skulle jag byta parti? För att kunna få vara lite duktigare? För att bli tvungen att prestera ännu mer? Nej tack, jag har inga större behov av det. Jag trivs bra där jag är nu.
Många har redan skrivit väldigt bra om det som hänt den senaste tiden. Jag tänker därför inte göra det själv, utan bara länka. Det enda jag vill säga att jag är trött på det här. Det påverkar partiet alldeles för mycket.
Därför blir jag glad när jag ser initiativ som detta komma igång. Då känns det lite lättare.